smalelleringet

Att jag är ätstörd är egentligen svårt att få in i mitt huvud. Hör bara på ordet, ätstörd, jag är inte störd, jag är bara tjock, fet kalla det vad man vill...så på ett vis kanske jag är störd eftersom jag inte kan hitta styrkan att gå ner i vikt. Men det ska bli ändring, jag ska bli smal, det finns inget annat, det är allt jag kan tänka på.

För ca ett år sedan visade det sig att jag och min bästa vän är mer lika varandra än vi trodde, vi lider av samma sjukdom, bär ständigt på samma tankar. Jag kommer ihåg när vi började prata om det, klart hade jag misstänkt att hon var som jag. Det är inget man bara frågar sin kompis, vad ska man säga -gick du och spydde efter vi åt? eller -brukar du sluta äta ett par dagar innan om du ska på fest?
Ne det funkar inte så, men att vi förstår varandra nu betyder otroligt mycket för mig, att det faktiskt finns en människa jag kan säga allt till utan att skämmas. Jag vet att vi båda kommer komma dit vi vill en dag.
 
Min vikt just nu är katastrof, imorgon börjar allvaret, jag måste ta tag i mig själv och sluta äta! Det enda jag gör är att äta fast jag mår så dåligt efter, ångest, ont i magen, sår i halsen. Träningen börjar så smått imorgon också.

Längd: 166 cm
Högsta vikt: 59.9
Lägsta vikt: 51.5